Betydelsefullt slag och blodiga avrättningar
År 1251 utkämpades här det omtalade slaget vid Herrevadsbro.
Valdemar Birgersson hade valts till svensk kung och hans far Birger Jarl styrde Sverige.
En samling stormän, som kallades folkungar, gjorde uppror och samlade folk utomlands.
Med en här av svenskar, danskar, norrmän och tyskar mötte folkungarna Birger Jarl i slaget vid Herrevadsbro.
Jarlen fick upprorsmännen i sitt våld. Han lät avrätta ledarna och många av deras män.
Avrättningarna väckte stort uppseende och vållade stor ovilja mot jarlen, men efter denna kraftmätning var det lugnt i Sverige ett kvartssekel.
Birger Jarl kunde därefter driva igenom vad han ville och stärka kungamakten. Slaget hade därför större betydelse än flertalet medeltida träffningar.

Ursprungligen vadade man över Kolbäcksån
Här gick huvudvägen norr om Mälaren fram och denna väg red den nyvalde kungen på sin eriksgata.
Där vägen korsade Kolbäcksån fanns ett vadställe – eller flera.
Ungefär 800 meter nedströms finns rester av ett vadställe mittför Herrevads gård. Ett språkligt minne av vadställena är
mellanleden – vad – i ortnamnet Herrevadsbro.

En bro byggdes tidigt vid Eriksgatan
Eriksgatan var en huvudled. Därför byggde man här tidigare än på andra platser en bro.
Hervadsbro omnämns redan i västmannalagen från förra hälften av 1300-talet.
Både bron och namnet var redan då kända tack vare slaget. Namnet var tungt att uttala. Därför sköt man in ett e-ljud. Hervadsbro blev så småningom Herrevadsbro, men den sistnämnda formen slog igenom först på 1700-talet.

Lars Gahrn

Vadstället nedanför Herrevads gård.

Huvudskälen för Herrevadsbro.
Enligt källorna utkämpades slaget vid Hervadsbro. En ort med detta namn finns i Kolbäcks socken i Västmanland. Någon annan ort med detta namn fanns inte inom det dåtida Sverige, och Erikskrönikan säger uttryckligen att Hervadsbro låg inom Västmanland eller inom Svitjod (som i Erikskrönikan står för Svealandskapen).

Hervadsbro var en viktig bro på huvudvägen norr om Mälaren, och bron är klart belagd redan under 1300-talets förra hälft.
Inte mindre än fem källor säger att slaget utkämpades vid Hervadsbro eller Hervadså (Hervatså). Förleden i ortnamnet är alltså Hervad och ingenting annat.

Under 1600-talet hade emellertid hemmanet Häradsvad i Nårunga socken (nuvarande Vårgårda kommun) och Västergötland i folkmålsuttalet fått sitt namn förvanskat till Härsvad.

Den lärde rudbeckianen Andreas Olavi Rhyzelius lade märke till att Härsvad liknande Hervad och därför trodde han att slaget hade utkämpats i Västergötland. Fastän varken han eller hans efterföljare gick igenom källorna eller besinnade att Häradsvad var en obetydlig plats långt från allfarvägarna, spreds denna uppfattning genom åtskilliga skriftställare, av vilka de flesta dock var tveksamma till Häradsvad.

Hela denna utveckling genomgås i en utredning, ”Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad, Mölndal” där alla sakskäl prövas och alla missuppfattningar vederläggs. Läsarna får en inblick i 300 år av lärdomshistoria. Slarviga slutsatser, ogrundade påståenden och traditionsutveckling bemöts.

Jag kan nämligen påvisa, att sägnerna från Häradsvad helt enkelt är antaganden ur den lärda litteraturen. Först i sen tid har de spridits i bygden och utvecklats på märkligt sätt.
Västgötarnas huvudskäl, nämligen att slaget bör ha stått nära gränsen, ger jag inte mycket för. Många medeltida slag utkämpades nämligen i Svealandskapen, och dessutom finns det inga belägg för att Birger Jarls fiender skulle ha kommit landvägen genom Västergötland.

Lars Gahrn

Anne-Marie Elvius -63