Kolbäcks Gästgivaregård.
Drottning Kristina utfärdar gästnings- och s kjutsningsskyldighet år 1649.

Järnvägsjubileum

Antalet anställda vid Järnvägen i Kolbäck
År 1912 26 personer. År 1922 28 personer.
År 1932 32 personer. År 1961 25 personer.
I mitten på 1980 talet var Allan Svensson ensam och när han gick i pension 1989 upphörde bemanningen på Kolbäcks Järnvägsstation.

I år fyller järnvägen i Sverige 150 år. 1856 startade järnvägstrafiken på sträckan Örebro - Ervalla - Nora, och den första stambanan mellan Stockholm och Göteborg öppnades för trafik 1862. Det dröjde sedan några år, närmare bestämt till 1875 den 7 december då öppnades sträckan Köping - Kolbäck - Westerås – Tillberga. Ett år senare den 15 december blev sträckan Westerås - Stockholm klar.

Konung Oskar II åkte med premiärtåget från Stockholm och invigde sträckan på Västerås station.
Det var Stockholm - Westerås – Bergslagens Trafikaktiebolag (SWBT) som mot slutet var ansvarig för byggandet av järnvägen. Även sträckan Tillberga- Engelsberg blev klar i juli 1876.
Det tog då 5 timmar och 35 minuter att åka tåg mellan Västerås och Stockholm.

Köping var med redan 1856 och drev järnvägen Örebro – Ervalla. Det var ett bolag som hette Köping-Hults järnväg.
Detta bolag skulle förbinda Mälaren med Vänern genom järnvägsförbindelse mellan Köping och Hult som ligger söder om Kristinehamn.

1877 öppnades trafiken mellan Kolbäck – Eskilstuna och en riktig järnvägsknut blev Kolbäck 1899 då sträckan Kolbäck - Ramnäs öppnades.
Stationshuset i Kolbäck byggdes 1875. Huset hade då 2 väntsalar II och III klass. Där fanns resgods och godsutrymme samt expedition. Stationsföreståndaren hade lägenhet på övervåningen.

I slutet på 1800-talet byggdes godsmagasinet 100 m. väster om stationshuset. Lokstall byggdes bredvid vattentornet som fortfarande finns kvar, där fanns också en vändskiva där man kunde vända loken. Ett ställverk byggdes väster om bron snett emot nuvarande Statoilmacken.
Med järnvägen fick Kolbäck en ny bro 1873 då en gemensam tåg och landsvägsbro byggdes alldeles söder om nuvarande landsvägsbron. Den gamla bron vid Gästgivargården hade därmed tjänat ut.
En ny järnvägsbro byggdes 1946 och det är den som skall ersättas vi det bygge som nu pågår.
Landsvägsbron som finns nu invigdes 1976 och då revs den gamla från 1873 så den användes i mer än 100 år.

Två i Kolbäck välkända järnvägstjänstemän Hugo Nilsson och Emil Eriksson Den i mitten är däremot okänd.

Linnéagården bild från början av 1900-talet

Linnéagården i Kolbäck
En lokal med aktningsvärd ålder i Kolbäck är Linnéagården eller godtemplarlokalen som den hette förr. I november 2003 fyllde lokalen 100 år. Det finns väl få Kolbäckare som inte någon gång besökt denna lokal för att gå på bio, teater eller något annat evenemang. Flera äldre minns säkert föredragskvällarna på 30 och 40 talet. Många kända personer var här, bl. andra Sten Bergman som berättade om sina resor till Nya Guinea.

Låt oss ta en historisk återblick på lokalen.
Den 12 mars 1895 samlades en grupp i Haga missionshus och beslutade att bilda godtemplarlogen Linnéa inom IOGT. En lokal fanns i Mellanskogen i Vänsta som användes så länge medlemsantalet ej var så stort. Den 25 oktober 1902 beslutades om inköp av en tomt i Kolbäck för att bygga en egen lokal på. Erik Larsson hette fastighetskassören som i föreningens namn fick uppdraget att inköpa tomten. Medlemmarna ställde upp både man och kvinna för att bygga huset och den 27 november 1903 hölls invigningen.

Ekonomin var då som nu ett stort problem. Man beslutade att ta ett borgenslån på 10 000 kr. men vem skulle stå för borgen? Medlemsantalet var nu 63, alla gick i borgen för lånet. Det gjorde 159 kr för varje medlem. Det låter inte mycket men om vi jämför detta med i dag så är det i dagens penningvärde nästan 500 000 kronor i lån, vilket gör att varje medlem gick i borgen med närmare 8000 kronor. Skulle man kunna göra detta i en förening i dag?

I början av 1950 talet kom frågan om en utbyggnad av lokalen. Det behövdes en modern bio och teatersalong.
Åter igen var det ekonomin som var den största stötestenen. Den 20 maj 1957 beslutades att göra en om och tillbyggnad, som blev klar 1959.

Nu fanns det moderna utrymmen och en källarvåning med lokaler för studiecirklar och andra aktiviteter.
1979 gjordes en renovering av den gamla byggnaden då den fick det utseende som den har i dag.
Det är många tusen timmar av ideellt arbete som har skapat denna lokal och det är fortfarande många timmars ideellt arbete av IOGT-NTO:s medlemmar som håller lokalen i gång.