Herrgården och smedjan på förläggarens brevhuvud.
Mölntorp – från kvarnfors till modern industri
Det lilla samhället Mölntorp har sin historia djupt förankrad i naturens egen kraft. Där Kolbäcksån bildar forsar och fall skapades tidigt förutsättningar för både kvarndrift och industri. Redan år 1399 nämns gården Mölnothorp i historiska handlingar. Området bestod då av flera gårdar och torp, bland annat Ribboholm, Mölletorp och Västerkvarn.
Vid Kvarnforsen, där kvarnen låg, fanns redan under 1500-talet en smedja som tillverkade spik och andra järnvaror. Vattnets kraft drev både kvarnhjul och hantverk, och lade grunden för den industriella utveckling som senare skulle prägla Mölntorp.
År 1622 anlades Strömsholms Vantmakeri vid Kvarnströmmen. Här tillverkades vantar, handskar och filtar, och verksamheten kompletterades snart med vävning och stampning av vadmal. Textiltillverkningen låg intill smedjan och blev den första egentliga industriverksamheten i bygden.
Under mitten av 1800-talet började järnvägsnätet byggas ut i Sverige. Bygder bands samman och industrin fick bättre möjligheter att nå marknader både inom landet och utomlands. För Mölntorp skulle utvecklingen få stor betydelse.
Svärdfejare Gustaf Emanuell Svalling
Svärdfejaren som förändrade Mölntorp
Den 4 februari 1871 samlades några män kring ett bord på Mölntorps gård. Där satt godsägaren Pehr Magnus von Unge tillsammans med den 34-årige svärdfejaren Gustaf Emanuel Svalling och hans svåger, smedsmästaren Carl Johan Lamberg. Ett arrendekontrakt undertecknades som skulle få stor betydelse för samhällets framtid.
Genom avtalet utarrenderades Stampholmen vid Mölntorpsfallet, även kallad Kvarnströmmen eller Spikströmmen. Vattenkraften skulle åter tas i bruk och bli drivkraften i en ny smidesindustri.
Så snart vintern släppt sitt grepp påbörjades byggnadsarbetena. Redan samma höst kunde produktionen starta. Bland de första produkterna fanns den Svallingska timmermansborren, navaren. Snart sysselsatte fabriken ett femtontal arbetare.
G. E, Svallings produkter
Under det första året investerade Svalling och Lamberg över 23 000 kronor i byggnader och inventarier. Året därpå uppgick produktionsvärdet till nära 59 000 kronor. Svalling, som varit verkmästare vid Munktells Verkstäder i Eskilstuna, kombinerade tekniskt kunnande med affärssinne.
Han valde dessutom att själv fungera som förläggare och försäljare av företagets produkter. Resultatet blev framgångsrik marknadsföring och medaljer från utställningar i Moskva 1872, Eskilstuna 1878, Kalmar 1879, Borås 1880, Malmö 1881 och Stockholm 1886.
Transporterna var länge ett problem. Strömsholms kanal kunde bara användas den isfria delen av året. Först när järnvägen nådde Kolbäck och vägen mellan Herrevad och Mölntorp förbättrades fick företaget säkrare kommunikationer.
Trots detta växte verksamheten snabbt. Bokslutet 1874 visar ett tillverkningsvärde på nästan 80 000 kronor. Sortimentet omfattade bland annat borrar, besman, liar, klingor, strykjärn, knivar, floretter och ugnsjärn.
Mölntorpsfabriken växer
Pehr Magnus von Unge blev alltmer engagerad i den framgångsrika verksamheten. När Lamberg lämnade företaget 1875 köpte von Unge hans andel och lät sonen Wilhelm Magnus utbildas i verksamheten.
Efter von Unges död bildades Mölntorps Aktiebolag för att förvalta familjens tillgångar. Sonen Peter Johan Otto von Unge övertog ledningen endast 28 år gammal.
Arrendeavtalet mellan familjen von Unge och Svalling löpte ut 1895. Någon ny överenskommelse kunde inte nås. Svalling, som ägde kunskapen, tillverkningsrättigheterna och halva fabriken, flyttade därför verksamheten till Rosenfors i Eskilstuna. Där fortsatte han sitt arbete i samverkan med bröderna Liber.
Samtidigt levde banden till Kolbäck vidare. Dottern Mia Svalling var gift med August Ericson på Kyrkbyn i Kolbäck, och flera av hennes systrar tillbringade somrarna vid Ågården intill Kolbäcksån.
Gustaf Lundbergs epok
Vid sekelskiftet hade verksamheten vuxit betydligt. År 1913 anställdes Gustaf Lundberg från Eskilstuna som verkmästare. Han hade arbetat sig upp från verkstadsgolvet vid Munktells och kombinerade teknisk skicklighet med ett modernt ledarskap.
Gustaf Lundberg fotografering: 1952
När Kungsörs Bleckkärlsfabrik köpte Mölntorpsfabriken år 1917 blev Lundberg en nyckelperson i utvecklingen. Redan året därpå uppgick försäljningen till över 650 000 kronor.
Arbetarnas villkor var dock fortfarande tuffa. Först 1918 bildades Metallarbetarförbundets avdelning 242. Arbetstiden uppgick då till 56 timmar per vecka.
Samma år bildades Aktiebolaget Plåtmanufaktur, PLM, genom en sammanslagning av flera företag. Mölntorp blev därmed en del av en större industrikoncern.
Gustaf Lundberg, längst till vänster, med sina mannar 1920.
Kris och expansion
Efter första världskriget drabbades industrin av en djup lågkonjunktur. År 1921 uppstod en arbetskonflikt när företaget ville sänka lönerna med 20 procent. Många arbetare stod utan arbete och fick försörja sig genom nödhjälpsarbeten på vägarna kring Harbacken och Skumpa.
Trots kriserna fortsatte utvecklingen. Vestmanlands Läns Tidning beskrev 1931 fabriken som en ”60-årig industri med ungdomlig energi”. Då tillverkades bland annat 6 000 besman och 25 000 silar per år samt komponenter till Volvo.
Gustaf Lundberg visade stor framsynthet genom att satsa på rostfria produkter. År 1935 uppgick omsättningen till 735 000 kronor och under de följande åren genomfördes betydande utbyggnader. Rostfria disklådor, sanitetskärl och kokkärl blev viktiga produkter, även om klassiska artiklar som strykjärn och skopor fortfarande tillverkades.
När Lundberg pensionerades vid 76 års ålder hade han lett verksamheten i 35 år och belönats med både guldmedaljer och Vasaorden.
Flygfoto 1962 med gamla smidesfabriken förtydligad på plats.
Diskbänkarnas tid
Under andra världskriget tillverkades stora mängder bensinfat. Som mest producerades omkring 5 000 fat i månaden. När materialbristen blev för stor fick verksamheten ställas om.
Istället tog produktionen av rostfria diskbänkar fart. År 1948 hade tillverkningen samlats i Mölntorp och omsättningen uppgick till 3,5 miljoner kronor. Omkring 150 personer arbetade då i fabriken.
År 1969 köptes verksamheten av Gustavsberg VVS AB. Under 1970-talet hade fabriken omkring 200 anställda och producerade cirka 350 000 diskbänkar om året.
Från kvarn till högteknologi
Mölntorps historia är berättelsen om hur vattenkraft, entreprenörskap och tekniskt kunnande tillsammans skapade ett samhälle. Från den medeltida kvarnen vid Kvarnforsen, via Svallings smidesfabrik och PLM:s expansion, till dagens moderna produktion i rostfritt stål löper en röd tråd av uppfinningsrikedom och företagsamhet.
Det som började med en kvarn vid en fors utvecklades under mer än sex sekler till en industri med internationell räckvidd. Här har generationer av Mölntorpsbor byggt vidare på samma kraftkälla – viljan att skapa något nytt.
Kvarn från 1796 som byggs om till fabrik 1908.
Intra och robotiseringen
1980-talets byggkris i Europa slog hårt mot industrin. Personalstyrkan minskades kraftigt, men verksamheten överlevde genom teknisk utveckling och nya ägare.
År 1991 bildades Intra Mölntorp AB, som blev en del av den norska Intra-gruppen. Koncernens rötter gick tillbaka till Trondheim, där Konrad Lassen efter andra världskriget byggt upp en framgångsrik verksamhet kring produkter i rostfritt stål.
Vid Intrakoncernens 50-årsjubileum 1997 hade koncernen 250 anställda och en omsättning på 300 miljoner norska kronor. I Mölntorp producerades omkring 140 000 enheter per år av ett 70-tal anställda, varav cirka 80 procent gick på export.
Intra Mölntorp Aktiebolag
Platschefen Roland Mowitz
Roland Mowitz gör en djärv satsning.
Nästan ett sekel efter Svallings tid började robotarn göra sitt intåg. Varför inte installera en för tillverkning av diskbänkar, resonerade Roland. Kunde tekniker från Asea Robotik i Västerås lösa den svåra uppgiften så hade man en beställning. Det lyckades efter många försök och nu står robotarna tätt i den gamla fabriken.
Robot i tillverkningsprocessen 2002
Det amerikanska företaget American Standard
letade efter
exklusiv köksutrustning på Internet.
Företaget fann Intras hemsida och
beställde 12 000 diskbänkar.
Fabriken i Mölntorp efter tillbyggnad 2002
Intrakoncernen hade 1997, vid sitt 50-åriga jubileum, 250 anställda och en omsättning av 300 miljoner norska kronor. I Mölntorp produceras då ca 140.000 enheter per år av ett 70- tal anställda. 80 procent av produktionen gick på export.
Räckhammare
Räckhammare är en typ av stångjärnshammare som användes för att utsmidra stångjärn till rätt form. Ovan exemplar användes i Svallings smidesfabrik.
"Smidesfabriken"
Kulör från INTRA:s grafiska profil
AI har använts som ett språkligt stöd i redigeringen.
Kurt Larsson i november månad 2026
PS
Om mölntorpsfabriken finns fler berättelser.
Fabriken är nu såld. Omständigheterna däromkring redovisas när fakta föreligger från WSP miljökonsullttjänster.
● ● ●