Hus vid "gatan" eller vägen mot Borgåsund. Stallbetjänternas en- och tvåvåningars bullerstenshus. Foto: No 14 EJLERT. Strömsholm.
Förord
Den här berättelsen för samman två fascinerande delar av Strömsholms historia: dels de faktiska förhållandena och utvecklingen på orten under 1800-talet, dels en unik glimtar ur det samtida föreningslivet genom skildringen av Logen Solens vänners årsmöte på påskafton år 1884.
Strömsholm var under detta sekel en plats där tradition, samhällsutveckling och lokalt engagemang möttes och formade en levande kulturmiljö.
Berättelsen om hur loger från hela Mälardalen färdades med båt till Strömsholm för att delta i firandet visar på en tid då samhörighet och gemenskap bar stor betydelse – inte minst i nykterhetsrörelsens och folkrörelsernas framväxande tidevarv. Den rapportering som då publicerades i Västmanlands Läns Tidning ger oss i dag värdefulla inblickar i både festligheterna och den anda som präglade området.
Det är min förhoppning att denna sammanställning ska ge läsaren en tydlig och levande bild av Strömsholm på 1800-talet och av det rika föreningsliv som satte sin prägel på trakten. Genom att låta historien tala kan vi bättre förstå den plats och de traditioner som fortsatt lever än i dag.
Äppelparken Hallstahammar, i december 2025.
Kurt Larsson
Parstuga vid Borgåsund Strömsholm. Parstugan en hustyp i Sverige, som först förekom i herrskapliga sammanhang på 1500-talet, men med rötter i 1400-talet. En parstuga består av två rum, "stugor", över hela husets bredd, samt mellan dem en kammare och en förstuga (farstu). Vlm-E 1382.
1800-talets Strömsholm
Statsomvälvningen 1809 medförde förändringar inom stuteriet. Efter 1809 konstaterades att det allmännas nytta av stuteriet vid Strömsholm inte motsvarade kostnaderna och dagsverksplikten för de underlydande.
Efter visst utredande beslöts att Kungsladugården vid Kungsör skulle avvecklas och i stället skulle man satsa enbart på Strömsholm. Flera byggnader flyttades till Strömsholm under åren 1810 och 1811.
År 1812 stod den knuttimrade läkarebostaden färdig. Ungefär samtidigt murades stalldrängarnas bostäder av bullersten och lera och kunde 1814 ta emot sina första hyresgäster. Varje hus bestod av åtta lägenheter om vartdera kök och kammare fram till en ombyggnad 1939.
En koppling finns även till Strömsholms kanal. Slussverksbyggmästaren Norenius lär ligga bakom såväl det första ridhusprojektet som de ritningar som låg till grund för stalldrängsbyggnaderna, även kallade lerhusen.
Från tidig Karl-Johantid är även beridarebostaden, handelsboden och fodermarkbostaden. Wallenbergs stuga och Svedlunds stuga är från 1855. Stallplanens vitputsade stenlängor tillkom mellan åren 1866–1867. Mangårdsbyggnaden tillkom 1815.
En stor eldsvåda inträffade 1850, då åskan antände Kungsladugårdens fyrbyggda ekonomilängor.
År 1868 förlades även arméns då nyinrättade kör- och ridskola till Strömsholm. Då de byggnader som fanns behövdes för stuteriets räkning beslöt man använda slottet för inkvartering. Arbetet med att anpassa slottet påbörjades redan under 1865. På ridskolan undervisades i ridning, krigsvetenskap, veterinärlära, hovbeslag, vapenföring och gymnastik.
Under 1870-talet beslöts att Strömsholms stuteri skulle avvecklas och man skulle i stället fungera som hingstdepå för 80 hingstar. I samband med detta beslöts även att den jord som inte behövdes som betesmark eller avlöningsjord skulle utarrenderas. Detta innebar att kronoegendomen Hultet och Strömsvik kom att avgränsas från övriga Strömsholm.
År 1877 slogs lägenheterna vid Hultet, Rigärdet, Flyet och Säby äng samman till en brukningsenhet. Strömsholms storäng var en mer svårlöst fråga, då den redan var utarrenderad i små lotter till enskilda, oftast stuteriets personal.
År 1879 skrev man dock kontrakt med en byggmästare om att uppföra såväl boningshus som ekonomibyggnader vid Strömsvik.
Vid mitten av 1800-talet odlades ängsmarken i Storängen upp. Vid samma tid tycks tre torp etableras utmed Syltahagsvägen, ett på Häggholmen och eventuellt även ett vid viken sydväst om Strömsvik, där en byggnad samt en husplats är markerad.
Ett av dessa torp finns fortfarande kvar, medan två tycks ha försvunnit enligt häradsekonomiska kartan 1905–1911 och ytterligare ett utifrån ekonomiska kartan från 1960.
Järnvägen tillkom 1878 och innebar en stor förändring för såväl gods- som persontransport. Sträckan som trafikerades var Kolbäck–Oxelösund via Eskilstuna och stationer eller hållplatser fanns så tätt som i Kolbäck, vid Stuteriet, vid Strömsholm och i Kvicksund.
Källa: Statens fastighetsverk 2008.
Ridskolan, Hingstdepån. Depåchefens bostad, uppförd runt 1770. Foto: Oscar Eilert
VESTMANLANDS LÄNS TIDNING 1884-04-05
Strömsholms våg = Borgåsund
Slottet med Ladugårdssjön i bakrunden.