
Flygfoto över Kolbäck i slutet av 1950-talet.
Flygfoto: Kolbäck mot slutet av 1950-talet.
Bilden över Kolbäck norr om järnvägen är tagen någon gång efter 1955. Centrumhuset 1) byggdes klart under 1954 och början av 1955. Företag som flyttade in: Bröderna Anderssons elektriska, Bergvalls fiskaffär, Sjöströms Dam & Herr frisering, Tobaksaffär, Sjukkassan, Posten, Handelsbanken, Nya Konditoriet och Jonsons manufaktur.
Låt oss ta en återblick på hur det en gång var i samhället,
Huset till vänster om centrumhuset var Emil Anderssons speceriaffär 2). Öppnades 1910 och lades ned 1972. Sen var där blomsteraffär några år innan huset revs. Nästa hus till vänster var mejeristbostad 3). Sista mejeristen, Nils Jonsson, bodde inte i mejeristbostaden utan uppe på mejeriet. I mejeristbostaden bodde Kolbäcks första stora "kommunalpamp" Stor-Anders. Efter honom flyttade kommunalkontoret och sedan polisen in. Mejeriet 4) stängdes 1957 och därefter var det charkuterifabrik i lokalerna.
Efter Gjuterivägen finns fortfarande Kolbäcks Järn och Färg 5). I byggnaden snett över Gjuterivägen hade järnhandeln ett förråd 6). Efter Järn och Färghandeln fanns en låg byggnad. Där hade "Epa-Lena" sin manufakturaffär 7) och Hitle Sjöström hade herrfrisersalong 7). När Centrumhuset var klart flyttade båda sin verksamhet dit.
Efter en gränd kom så "lagårn" 8). Den fick sitt namn av att det hade varit slakteri i det s.k. bankhusets källare. Man förvarade då djuren i lagården innan de slaktades. Där var sedan bostäder. Närmast Gjuterivägen, med ingång direkt från gatan, bodde Manne Molin 9). Han var pianist och spelade på 30-talet ofta till stumfilmer. Han gav pianolektioner och hade också en bokföringsbyrå. Han var en på den tiden känd profil i Kolbäck.
Rätt över vägen låg Bröderna Anderssons elektriska affär 10) och lager. Där bodde också en av bröderna, Hilmer Andersson. När affären flyttade in i Centrumhuset, tog Valter Andersson över affärslokalen och sålde kläder.
I nästa hus på vänster sida låg Engströms Mekaniska verkstad 11) som flyttade till Hallstahammar när huset skulle rivas på 1980-talet. På höger sida av Gjuterivägen låg Dahlbergs Cementgjuteri 12). Lokalerna byggdes 1924 och revs när området bebyggdes med bostäder i mitten på 1980-talet.
Gjuterivägen ser nästan likadant ut nu som på bilden. Närmast Kolbäcks Cementgjuteri 13), senare Preconform, låg Kolbäcks Metallfabrik14) som drevs av fabrikör Gunnar Nordvall. Fabriken övertogs senare av Warnäsföretagen. Intill låg cementgjuteriets smedja15). På cementgjuteriets stora område stod man på 30 och 40-talen och gjorde betongrör i olika dimensioner.
Låt oss nu gå nuvarande Grusåsvägen upp. Där till vänster låg det s.k. bankhuset 16). Där fanns övernattningsrum för järnvägens personal. Där var bank och Annies Café, och på slutet hade Ture Stenius cykelaffär där. Tidigare var det cykelaffär i det lilla huset som ligger härnäst på vänster sida. Sedan hade Lövgren blomsteraffär 17) där. På höger sida syns taket på barnhemmet 18). I huset lite längre fram på vänster sida höll vägförvaltningen till 19). När de flyttade till nya lokaler bakom Statoil på Vänstaområdet, så flyttade Landegren in och hade bilverkstad i huset.
I nästa hus på både höger och vänster sida hade KEV 20), Kolbäcks Elektriska Verkstad, sina fabriker. När KEV stängde tog Bröderna Anderssons Elektriska över huset på vänster sida, medan flera företag övertog lokalerna till höger. Allt revs 1996. Till höger är nu daghemmet Koltrasten.
Detta var några nostalgiska återblickar för oss som var med. För er som är nyinflyttade kan det kanske vara intressant att veta hur det en gång varit.
Här slutar Rune sin berättelse.
Kolbäck i oktober månad 2025.
Kurt Larsson / Johann Frimmel
Kolbäcks samhälle på 1960-talet.