På Herrskogen i Strömsholm – En bild berättar
Bilens registreringsnummer, som börjar på W, säger oss som är äldre att den kommer från Dalarna. Den hörde till Smedjebackens taxi och chauffören Birger Andersson var på besök hos föräldrarna som bodde i en statarlägenhet på Herrskogen i U län. (Bilen en Daimler från 1930-talet?)
Längst upp i backen ligger den gamla NTO-lokalen 225 Ekensborg, som förr inrymde en möteslokal och en biograf. Fastigheten ägs än i dag av NTO. Otal är de gånger jag som tonåring på 40-talet cyklade till samkväm eller till en bioföreställning på Herrskogen.
Har ett speciellt minne från en av NTO:s festtillställningar. Vid tillfället skulle några av oss medlemmar, trots våra livliga protester, underhålla publiken från scenen. Holger Lillsund, den spjuvern, räddade dock situationen och föreställningen, då han utklädd till troll, suveränt deklamerade "Ett gammalt bergtroll" av Gustaf Fröding.
Kolbäck i mars 2024
Kurt Larsson
Ett gammalt bergtroll
Det lider allt emot kvälls nu,
och det är allt mörk svart natt snart,
jag skulle allt dra till fjälls nu,
men här i dáln är det allt bra rart.
På fjällets vidd där all storm snor
är det så ödsligt och tomt och kallt,
det är så trivsamt där folk bor,
och i en dal är så skönt grönt allt.
Och tänk den fagra prinsessan,
som gick förbi här i jåns
och hade lengult om hjässan,
hon vore allt mat för måns.
Det andra småbyket viker
och pekar finger från långt tryggt håll,
det flyr ur vägen och skriker:
tvi vale för stort styggt troll!
Men hon var vänögd och mildögd
och såg milt på mig, gamle klumpkloss,
fast jag är ondögd och vildögd
och allt vänt flyktar bort från oss.
Jag ville klapp'na och kyss'na,
fast jag har allt en för ful trut,
jag ville vagg'na och vyss'na
och säga: tu lu, lilla sötsnut!
Och i en säck vill jag stopp'na
och ta'na med hem till julmat,
och sen så äter jag opp'na,
fint lagad på guldfat.
Men hum, hum, jag är allt bra dum,
vem skulle sen titta milt och gott,
en tocken dumjöns jag är, hum, hum,
ett tocke dumt huvud jag fått.
Det kristenbarnet får vara,
för vi troll, vi är troll, vi,
och äta opp'na, den rara,
kan en väl knappt låta bli.
Men nog så vill en väl gråta,
när en är ensam och ond och dum,
fast litet lär det väl båta,
jag får väl allt drumla hem nu, hum, hum!