Vlm-A 4810: Utanför Stockumla mejeri, Dingtuna.
Hampus Mörner med mejerska och mejerijungfrur. Fotografering: 1900 - 1910.
Mejeriets kvinnor i arbete
Mejeriet vaknade tidigt, medan dimman ännu låg över fälten. Inne i den varma lokalen rörde sig mejerskan med säker hand. Hon var utbildad, visste maskinernas rytm och kunde avgöra mjölkens kvalitet med en blick. Hennes ansvar var stort – smöret, osten, hela produktionen vilade på hennes kunskap.
Vid hennes sida arbetade mejerijungfrun, yngre och ännu på väg in i yrket. Hon sköljde kärl, kärnade smör och följde mejerskans instruktioner, lärde sig steg för steg hur ett mejeri fungerade. Tillsammans bar de arbetet framåt: den erfarna ledaren och den lärande medhjälparen.
När tiden gick förändrades yrket, och mejeristen tog över titeln. Men minnet av mejerskan och mejerijungfrun – två kvinnor som formade det svenska mejeriarbetet – lever kvar i berättelserna om hur mjölken blev till något mer än bara en råvara
BRITA-STINA RAHM 1795 – 1853 (58 år)
Samma år som Strömsholms kanal stod färdig, 1795, föddes Brita-Stina Rahm. 30 år senare, som nybliven änka, kom hon till Skantzen i Hallstahammar där hon började arbeta som mjölkerska. 1825 föddes dottern Hed vig och 1831 dottern Charlotta. Båda döttrarna fick efternamnet Nordstedt. Det stod aldrig klart vem som var far till barnen.
Att få två utomäktenskapliga barn sågs inte med blida ögon av omgivningen. Brita-Stina fick utstå en hel del pikar. Charlotta, den yngsta dottern, omhändertogs av en slussvaktaränka för att hon skulle få en bättre uppfostran än vad man ansåg att Brita-Stina skulle kunna ge.
Brita-Stina insjuknade och var sjuk en längre tid och kunde då inte fullfölja sina sysslor. När hon tillfrisknade kallades hon ”gamla pigan Brita-Stina Rahm” trots att hon bara var 50 år gammal. Efter sin sjukdomstid fick hon sköta postgången mellan Skantzen och Strömsholm. År 1851 tog Brita-Stinas ork slut och hon blev fattighjon. Två år senare avled hon.
Bouppteckningen visar att Brita-Stina var ytterst fattig. I sin ägo hade hon en kista, två gamla stolar och ett skåp. Hon ägde också ett baktråg, två spinnrockar, en kittel och en kaffepanna. Det dyrbaraste som Brita-Stina hade var en yllekappa.
Stockumla gård, Dingtuna socken, Västerås
Vlm-A 4890: Stockumla mejeriet i början av 1920-talet.
Mejerikurs i Kolbäcks mejeri.
Vlm-Åhm 05283
Fotografering: 1936
Hemsidans producent
Kurt LarssonSidan färdigställd i september 2026
Texten är skriven av Eva Timm
Källor och vidare läsning
https://digitaltmuseum.se/s-uvlm