Kolbäcks Gästgivargård
och dess skjutsverksamhet under 1800-talet.
Så som Eric Ericsson i Kyrkbyn, född 1834, berättat i en memoarskrift kallad ”Några ord till mina efterkommande”.
Kolbäcks Krog och Gästgivargård var samlingsplatsen för alla sorters resande. Det var åkdon förspända med 2, 3 eller 4 hästar. Diligenser med 4 hästar i bredd gick 2 gånger i veckan från Stockholm till Malmö och Göteborg. De var svåra att möta på de smala vägarna. Det var bäst att i god tid köra av vägen ut i skogen eller ut på gärdet, i värsta fall i diket. Det skedde många olyckor men det fäste sig ingen vid.
De flesta bönder runt Kolbäck var reserver vilket innebar att när det var brist på hästar så kunde en s.k. hållkarl komma och hämta en häst, och det var alltid bråttom, så man var ofta tvungen att spänna hästen från plogen och skjutspojken måste följa med som han var.
Skjutshållen var Västerås, Dingtuna, Kolbäck, Björka i Munktorp och sedan Östtuna i Björskog.
Det var alltid roligt vid Gästgivargården med alla möjliga slags folk, stackars den bonde som inte tog av sig hatten då han talade vid den herre han skulle skjutsa, då fick han en orre.
Kungaskjutsarna var en stor sevärdhet berättar Eric Ericsson. Ett omtalat följe var då Karl XIV Johan 1839 reste förbi här på väg till Norge.
Det var en rörelse som ingen nu levande kan göra sig en föreställning om. Han hade en tross på 200 hästar och rörelsen räckte ett par dagar. Först kom köksvagnar och annat, till sist han själv med en obeskrivlig ståtherrar, i lysande uniformer av guld, och det var svårt att urskilja vilken som var kungen. Landshövdingen red i spetsen för kungavagnen inom sitt län och kronofogdarna red före, var och en inom sitt fögderi.
Det gick fort. Svetten rann av hästarna, och ett sådant väsen vid ombyte av hästar, kuskar och länsmän ofta i gräl, det var ingen som ville krusa, en massa skjutsbönder, tiggare i långa banor, en massa lantvärnister som varit med i finska kriget. Dessutom ortsbefolkningen som åkt och gått långa vägar för att få se kungen, det kunde inträffa att han tittade ut så att någon fick se honom.
Den bästa utsikten vid Kolbäck där folk stod och inväntade de kungliga ekipagen var på högsta delen av åsen, då belägen mitt för vaktmästarbostaden vid tingshuset. Den var högre där än vad den är bakom stationshuset nu, och man kunde se nästan till Västerås och till svinskogen åt Köpingshållet.
Krogar var det gott om, mellan Västerås och Köping fanns till exempel Långängskrogen, Madings krog vid avtagsvägen till Dingtuna kyrka, Wendle gästgivargård samt Kolbäcks Gästgivargård. På kyrkby äng (Strengboms) låg Öbergs krog mycket anlitad av forbönder. Krogen Trekanten låg vid vägskälet till Munktorps kyrka, och till sist vid Björke by en krog mycket anlitad av forbönder och postförare.
Nedskrivet 1913 av Eric Ericsson i kyrkbyn.
Något redigerat av mig, Rune Larsson.
Kolbäck i oktober månad 2025
Kurt Larsson / Johann Frimmel
Gästgivaregårdens krögare:
?-1938 Selma Hilding
1938-1951 Olga Gartz
1951-1953 Stängt för renovering
1953-1955 Margareta och Nils Flyving
1955-1956 ?
1956?-1969 Folke Andersson
1969-1981 Kaare Melin
1981-2000 Karl-Bernt Lundholm
2000-2005 Berth Edenberg (Harry Raudsepp)
2005- Jarmo och Marianne Koskela