Kolbäcks kyrkogård. Foto: vml-kghh-0424.
Gravens kulturhistoriska värde: Mycket högt.
Gravvårdar med gårds- eller ortsnamn berättar om var personen har bott eller kommit
ifrån och är intressant ur ett lokalhistoriskt perspektiv och viktigt för byggandet av sociala
identiteter. Gravvårdens inskription är värdebärande.
Gravvården innehåller titel med yrke vilket utgör en idag ovanlig förekomst, yrkestitlar
kan berätta om vilka verksamheter som har funnits i orten, de reflekterar även en
yrkesstolthet.
Eric Nilssons Omnibustrafik ENO – en historisk återberättelse
Bakgrund och etablering
Under 1900-talets första hälft växte ett stort antal privata bussföretag fram i Sverige. I takt med att landsvägar förbättrades och motorfordon blev mer tillförlitliga uppstod nya möjligheter att bedriva linjetrafik även i mindre orter. I Västmanland, särskilt i området kring Västerås och Strömsholm, etablerades ett sådant företag under namnet Eric Nilssons Omnibustrafik.
Företaget var typiskt för sin tid: ägarlett, småskaligt och lokalt förankrat. Verksamheten byggde sannolikt på linjetrafik mellan mindre orter och centralorten Västerås, kompletterat med skolskjutsar, beställningstrafik och särskilda turer vid marknader eller större evenemang.
Verksamhetens karaktär
Under 1940-, 1950- och 1960-talen spelade privata omnibussföretag en central roll i den regionala infrastrukturen. För många invånare på landsbygden var bussen den enda kollektiva förbindelsen till arbete, handel, sjukvård och järnväg. Eric Nilsson körde gengasdrivna bussar under kriget och hjälpte vid några tillfällen till med akuta sjuktransporter vintertid, när cykel inte var möjligt och det fanns få eller inga bilar att tillgå.
Företagets struktur var sannolikt enkel:
– Ett mindre antal bussar, ofta svenskbyggda chassin med påbyggda karosser.
– Ägaren själv verksam som förare och administratör.
– Begränsad personalstyrka.
– Verkstad och uppställning i anslutning till hemorten.
Ekonomin var beroende av passagerarunderlag och avtal med kommuner för exempelvis skolskjuts. Marginalerna var ofta små, och investeringar i nya fordon krävde långsiktig planering.
Strukturförändringar i branschen
Under 1960- och 1970-talen förändrades den svenska kollektivtrafiken i grunden. Staten och landstingen tog ett ökat ansvar för samordning av regional busstrafik. Genom bildandet av länstrafikbolag – i Västmanland exempelvis Västmanlands Lokaltrafik – infördes en mer centraliserad modell med upphandlad trafik.
Denna utveckling påverkade små företag kraftigt. De kunde:
– Delta i upphandlingar och fortsätta som entreprenörer.
– Sälja sina linjer och fordon till större aktörer.
– Avveckla verksamheten när lönsamheten minskade.
Mycket talar för att Erik Nilssons Omnibustrafik följde det mönster som var vanligt i branschen: verksamheten upphörde eller integrerades i den regionala strukturen i samband med att den nya trafikorganisationenen etablerades.
Historisk betydelse
Även om företaget var lokalt och begränsat i omfattning representerar det en viktig del av svensk transporthistoria. De privata omnibussföretagen:
– Lade grunden till dagens regionala kollektivtrafik.
– Säkerställde mobilitet i en tid före massbilismens genombrott.
– Bidrog till ekonomisk och social sammanhållning i landsbygdsområden.
Eric Nilssons Omnibustrafik ENO är därmed ett exempel på den generation familjedrivna trafikföretag som bar upp kollektivtrafiken innan den institutionaliserades i länstrafiksystemet.
Scania-Vabis B16 byggd 1948.
Registreringsnummer U312.
Denna något säregna ålderdomliga buss med 4-cylindrig motor är ett exempel på hur ekonomiskt sinnade och tekniskt kunniga bussägare sparade pengar genom att bygga karossen själv! Kanske hade omnibusägare Eric Nilsson i Strömsholm lejt lokala hantverkare till hjälp?
Resultatet blev i alla fall en unik buss med mera 30-tals än 40-tals utseende. Troligen kommer stora delar av inredningen från en ännu äldre skrotad 30-talsbuss. Trots att den var nära 20 år gammal vid Dagen H byggdes den om till högertrafik genom att en dörr togs upp på högersidan.
Västerås Lokaltrafik tar över.
ENO bedrev trafik ända till 1971, då Västerås Lokaltrafik tog över den sista linjen mellan Strömsholm och Västerås. De återstående bussarna, och även vår buss U312, togs då ur trafik och ställdes upp i garaget. Där blev de stående tills både ägaren och hans fru avlidit,
Inte förrän 1989 såldes bussarna. U312 kom att hamna hos olika veteranfordonsentusiaster, för att sedan renoveras och år 1999 åter inregistreras. Bussen deltog sedan i blandandra Tunga Rallyt och Bussens 100-årsjubileum.
År 2009 skänktes den mycket fina bussen till Svenska Omnibusföreningen av Gunnar Jaasund, som renoverat den.
Kolbäck / Strömsholm i februari månad 2026
Kurt Larsson /
Jan Andersson / Patrik Ulff