Detta är första delen av berättelse om fabriken i Mölntorp och året är 1871.

Året är 1871, en svärdfejare kommer till Mölntorp.
Gustaf Emanuel Svalling och hans svåger Carl Johan Lamberg har rest den långa vintervägen med hästskjuts från Eskilstuna till Mölntorp, för ett möte med Mölntorps Gårds ägare. Ett arrendekontrakt skulle undertecknas. På ena sidan av bordet satt myndige patron Pehr Magnus von Unge, 62 år. På andra sidan satt svärdfejare */ Svalling, 34 år, med sin svåger, smedsmästare Lamberg. Den 4 februari 1871 var dagen för undertecknandet. Gården hade därmed arrenderat ut Stampholmen, en holme vid Mölntorpsfallet benämnt Kvarnströmmen eller Spikströmmen. Fallet skulle nu komma till stor nytta igen. Dessutom kunde man där fånga lax.
*/ Svärdfejare är en hantverkare som monterar, polerar och dekorerar svärdsklingor.

Mölntorps Smidesfabrik
Så fort vintern hade släppt sitt grepp började byggandet av fabriken. Redan på hösten samma år stod anläggningen så pass klar att man kunde börja smida den Svallingska timmermansborren s.k. navare.
Ett 15- tal arbetare sysselsattes snart vid Mölntorps Smidesfabrik. Svalling och Lamberg investerade under det första året 23.517 kronor i byggnader och inventarier. Andra året fabricerades varor för imponerande 58.777 kronor. Redan här visade Svalling, som var utbildad verkmästare på Munktells Verkstäder, sin kapacitet.

Pennteckningen visar Mölntorps Smidesfabrik före år 1900

Navare

G E Swalling & Co

Förläggarens reklam

Som brukligt var på den tiden såldes det som tillverkades i en fabrik genom en förläggare. Förläggarföretaget i detta fall hette G E Svalling & Co. Det var uppenbart att Svalling också var affärsman, kanske en lärdom från studietiden i USA. Medaljer från fler utställningar visar förläggarföretagets marknadsföringsaktiviteter: Moskwa 1872, Eskilstuna 1878, Calmar 1879, Borås 1880, Malmö 1881 och Stockholm 1886. Transportförhållandena var på den tiden mycket besvärliga. Strömsholms kanal var bara öppen den isfria delen av året. Inte förrän efter 1875, när järnvägen var klar förbi Kolbäck och vägen mellan Herrevad och Mölntorp var anlagd, hade man ett någorlunda fungerande transportnät.

Smedjan med herrgården i bakgrunden, på förläggarens brevhuvud

Villa Strömsnäs

En resa mellan Eskilstuna och Mölntorp före 1870-talet tog, som redan nämnts, lång tid. Därför byggde Svalling snart ett hus åt sig i Mölntorp, Villa Strömsnäs.
Huset har i dag adressen Ribbholmsslingan 2.
Prästgården i Säby är byggd 1875 efter samma ritning. I sammanhanget kan nämnas att en väg i Mölntorp i dag bär namnet Svallings väg.

Hammare från Svallings tid. Hammaren till vänster kallades räckhammare. Den användes bl a. vid smidning av liar och timmermansborrar. Med en räckhammare hamrades ett glödgat ämnesjärn till önskad längd och form Ett gammalt besman

Pehr von Unge bäddar för övertagande.
Bokslutet 1874 visar på ett tillverkningsvärde av 79.773 kronor för borrar, liar, besman, klingor, strykjärn, knivar, floretter och ugnsjärn.
Gårdens ägare blev mer och mer intresserad av den framgångsrika smidesrörelsen. Han hade också fem söner att tänka på och alla kunde inte överta gården. När Svallings svärfar drog sig tillbaka år 1875, köpte von Unge hans andel i fabriken. Pehr hade nu möjlighet att låta en av sönerna, den 29-årige Wilhelm Magnus, gå i lära hos Svalling.
Pehr von Unge ådrog sig lunginflammation några år därefter och dog vid 69 års ålder. Han var då änkling och hade sju barn, av nio, i livet. Arvet förvaltade barnen genom ett nybildat bolag, Mölntorps Aktiebolag. Sonen Peter Johan Otto, född 1850, var endast 28 år gammal när han blev bolagets disponent.

Mölntorps Aktiebolags firmamärke. Karlavagnens sju stjärnor representerade syskonen von Unge. Mölntorps Idrottsklubb fick medgivande att använda samma märke som sin symbol men med bokstäverna MIK.

Elden är lös.
Natten till den 28 oktober 1879 väcktes folket i Mölntorp av att fabriken brann. Westmanlands Läns Tidning skriver lördagen den 1 november

Elden tros uppkommit härigenom att en nymurad mur brustit. Innan folk med sprutor hunnit anlända och räddningsarbetet kommit igång hade elden så gripit omkring sig att fabriken ej kunde räddas utan nedbrann helt och hållet.
Tack vare det lugna wädret kunde närliggande hus bevaras, annars kunde hela Mölntorp blivit lågornas rov. Fabriken lär komma att ånyo uppbyggas.